Klockan var redan sen, si så där kvart över 11. Det var tyst och stilla i huset, lillvovven låg på kökssoffan och sov. Men med ett vakande öga på lossashusse, som satt där vid sin dator. Det skulle nog inte dröja så länge nu, innan lossashusse böjer sin rygg bakåt i stolen och framför de härliga små orden. – Vad tror du gumman, ska vi ta lilla kvällspromenaden? Tror att det börjar bli dags för det nu. Innan vi blir allt för trötta.

Vintern har verkligen kommit detta år, i alla fall kylan. Snön den lyser som vanligt med sin frånvaro. Har varit segt med den varan de senaste vintrarna.

Klockan har nu närmat sig halv tolv. Jag och lillhunden tar strandpromenaden denna kväll. Vägverket har just börjat bygga om nere vid stranden. Det skall vist bli en damm för vadarfåglar. Blir spännande att följa arbetet under vinterns alla promenader, med eller utan Laura.

Som vanligt ska det ju luktas på varje liten fläck. Blir hon inte less någon gång. Hur kan detta vara trevligt, att gå och lukta på andras urinstänk. Tänk om vi människor skulle gå runt på offentliga toaletter och lukta på toalettringar. För att kolla in vem som var där senast. Det är nog tur att vi har några andra sinnen att jobba med.

Ser man på en, kvällskompis kommer gående, Laura verkar glad. Får tillfälle att småskutta lite extra, fast den andra hundens husse, verkade vara mer intresserad av att hitta inomhusvärmen i stället. Så det blev en liten lekstund, strax före hemfärden.

Det blir säkert kallt i natt, blev den sista tanken denna kväll, tog steget in i det varma trapphuset, kopplade lös Laura, som skuttade upp för de två trapporna. Fram till dörren, för att snabbt hitta den lilla kvällsmaten som ligger kvar i skålen.

Jag tror att jag skriver lite till, ja just det, det blev ju denna lilla berättelse. Nu är vi åter framme i nutiden och funderar över dagens små ord jag läste. Tänk att min kropp åkt denna väg så mången gång. Men för min tanke, är det första gången. Tror att det betyder, stäng inte inne dig, utan öppna dina tankar och upplev världen, var med i nuet. Strunta i bekymmer och vardagliga teser. Låt livet leka. Det ska i alla fall jag göra.

Onsdagen den 1 december 2004 klockan 23,59.