Om hennes löften inte är värda mer än vatten
Hur ska du då bära dig åt för att hålla stålltheten i schack
Gömma tårarna i kudden på din säng och
låta hatet rasera muren du nyss byggt upp.

I vit, vit snö dansar hon i den änglalika dressen som klär
Hennes mörka själ
Hon finns till för att stjäla diamanterna i dina ögon

Hon säger: Jag bär dig med mina starka vingar om du vill flyga bort med mig en stund.
Du tror du har kärleken i dina händer
Det glittrar i solens sken, visst vore det gott med lite svalka i värmen som hon ger
Men sanden rinner mellan fingrarna
Och ner från dina kinder rinner blodstårar, en efter en
Färgar soluppgången röd

Ännu en morgon i ovisshet