Allt är så onormalt här.
Det är som vi har byggt oss en egen värld,
bakom stängda murar.
Här är allt tvärtom,
och vi kommer alltid förnära varandra.
Jag vill riva murana.
Jag vill känna vinden smeka min kind.

Efter en helg får jag känna det,
den där härliga friheten,
att kunna gömma sig från allt en liten stund.
Det går inte här,
för här är vi alltid så nära varandra.

Jag vill kunna välja själv,
när jag vill vara ensam eller inte.

Det känns som att jag kvävs,
långsamt innifrån.
Men jag hinner aldrig kvävas helt,
för efter en helg kommer jag ut.