Då satt man vid piano och spelade med ljudet från ingenstans.
För jag satt där och blundade medan jag spelade, men vad tänkte jag?
I mina tankar funderade jag mycket om livet och livslinje, vad händer om man dör?
Vad händer om min kropp dör och min själ hoppar in i någon annans kropp?
Skulle världen ha förändra totalt?
Vem vet och jag hoppas att världen kanske har blivit bättre än det vi lever på.
Det hoppas jag verkligen.

Ja men, medan jag satt vid piano passade jag på spela några mina favoriters låtar från Tv – spelet; Megaman X.
Ett spel som jag blev väldigt förtjust i.
Varför? Jo, jag kan säga det är historian i det spelet som fick mig att fortsätta att spela.
Från början till slut hur allt började och hur de hade det början.
För denna robot var unik från de andra.
Ett hjärta och en hjärna att bestämma hur han ville leva och hur han ser på sina egna beslut.
Man kan väl säga att han hade mänsklig i sig.
Men det var inte allt att han var bara unik eftersom hans liv var att skydda människorna självklart, men saken blev värre när hans chef ”Sigma” vände rygget mot människorna och ville härska världen. Självklart kunde X inte tillåta det och tillsammans med hans vän ”Zero” började de med sina äventyr att stoppa Sigma.
Man tänka sig att det är ett vanligt spel, men icke alls.
Det handlar inte om att hjälten vinner och sen slut. F
ortsättning följer mer och mer att historien ändra hela tiden.
Man vet aldrig hur det slutar.

Men det var det om Megaman X när jag spelade några hans soundtrack på piano.
Efter det så blev jag ganska trött och sömnig.
Fan, jag tror jag ska nappa i sängen tänkte jag då.
Min morsa var i köket och mina systrar spelade tv – spel i rummet så varför inte tänkte jag.
När jag log på soffan stängde jag mina ögon och stängde mina öron också.
Nu var allt tyst i rummet och jag började hamna mer i djupet som jag alltid brukar.
Jag längtar till en vacker dröm att sitta i stranden med en massa brudar.
Då fladdrar små stjärnorna i min dröm och försöker placera mig någonstans.
Jag kan undrar vart stjärnorna tänker placera mig och sen såg jag den.
Ljuset där min dröm ska börja och nu längtar jag faktiskt att uppleva en vacker dröm.

Pang!
Nu hamnade jag någon stad tror jag eftersom jag hör en massa bilar, men konstiga ljud och jag öppnade mina ögon sakta. J
ag kunde inte tror mina ögon det jag ser.
Vart är jag?
Jag ser en massa bilar utan däck och människor vandra tillsammans med robotarna.
Vad är det? Vart har jag hamnat i?
Plötslig kom en person och klappade på min rygg.
”Men nä tjena på dig, Leandro hur mår du då?
Jag tittade på den personen och det var en konstig kille tänkte jag med en massa robot stylar på sig.
”Vem är du?” måste fråga ärlig eftersom jag hade ingen aning vem han var.
”Men Leandro det är jag din gamle kompis Jans.
Vi har känt varandra sen första klass”.
Man börjar fundera faktiskt om den här snubben verkligen var ”Jans” och jag tittade jävligt noggrann på han.
Men den här snubben ljuger inte heller eftersom han ser exakt min gamle vän Jans.
”Fy fan Jans, vad gör du här?”
”Vad jag gör här?
Haha, vilket dum fråga”
”Jag hoppar ju hos Mavricks Hunter”
”Du jobbar med vad?
”Har du glömt det?
Jag har tjatat sen i första klass att jag ville bli polis och de placerade mig hos Mavricks Hunter.
Jag blev vald från X du vet.
Den största ledare i Mavricks hunter tillsammans med hans goda vän Zero”.
Jag kunde inte tror det jag hörde.
Drömmer jag om ett spel där X och Zero lever i?
Kan det här betyda att vi lever i krig?
Kan det här betyda att Sigma är elak personen som vill härska världen? Kan det här betyda att jag är en robot också?

”Ey Leandro vakna fan, Häng med mig så får du träffa my boss,you know!”
Alltså jag kommer att möta en figur i ett spel som jag är väldigt fascinerad i och den figuret kommer att tala till mig?
Damn, alltså det är sjukt.
Jag lever i en dröm där X och Zero finns, det här måste jag bara se innan jag vaknar.
Jag hängde med min gamle polare Jans till hans jobb stället och där var en massa robot som jobbade stenhård bara för att hitta Sigma.
Men jag kände på mig att någon tittade mig på smyg och jag tittade bakom mig och såg en vacker flicka och gömmer sig från mig. Jag tror att hon är nyfiken vem jag är.
”X! låt mig presentera min gamle vän sen första klass” ropade Jans
Jag vände mig om och såg han med sin blåa maskin
Där var han en av de största legender i tv – spelet, men jag tänker inte spela nåt dum just nu.
Måste spela på i denna serie, så jag presenterade mig
”Hej Leandro, trevlig att råkas”
\"Detsamma X!\"
”Nå, hur går för min gamle skojare Jans i denna jobb”
”hehe, du är rolig Leandro, men visst det går bra för han”
Plötslig kom Zero springade mot X och sa att de hade hitta Sigma och kan förstöra hans virus.
Wow, kom jag så långt i spelet?
Kan det här betyda att jag får se att virusen tar äntligen slut?
”Leandro! Måste fråga dig, kan du använda din maskin?”
”Maskin?”
”Ja, den du skjuter med”
”Jag tror det”
”Vi skulle behöva din hjälp här”
”Ja, visst”
Då hängde jag med X, Zero, Jans och några till gäng, men jag såg att någon i detta team fanns en tjej som tittade på mig hela tiden. Vem är hon?

Men kan man tänka sig att just nu hjälper jag Mavricks Hunter för att stoppa Mavricks?
Vad spännande, men kan jag använda mitt vapen? Jag vet inte har aldrig testa ens.
Men även om den här grejen är spännande undrade jag vem är tjejen som tittar på mig hela tiden.
Jag måste fråga, men problemet var att jag inte hann säga hej till henne.
Vi var framme där platsen log.
Platsen var stor som det vore ett slott och X sa att vi skulle splittra två i två. Jans kunde tyvärr inte hänga med mig eftersom han hade reda en partner så jag fick hänga med en tjej.
Den där tjejen som alltid tittade på mig.
Äntligen kunde jag presentera mig till henne.
” Hej! Jag heter …”
” Jag vet vad du heter Leandro”
” Okej? Men får man veta ditt namn då?”
” Marcela”
En latina robot?
Finns det också här?
Ja, men det är väl min dröm så vad som helst kan hända.
Men denna Marcela verka inte vara pigg att prata med mig.
Jaja, vi fortsatte och leta efter Sigmas virus.

Flera timmar letade vi och jag kände att min robotkropp började bli trött och behövde energi.
Jag ropade till Marcela att jag ville vila.
Marcela kastade en energidryck till mig och fortsatte gå sin väg.
Schysst tjej tänkte jag då bara lämna mig så där.
Men söt var hon för vara så där kaxig av sig.
Plötslig hörde jag hennes skrik
Jag sprang så fort till henne och där var hon och mötte Sigmas.
Shit alltså, nu stod jag där mot Sigma och samtidig är Marcela hjälplös. Nu måste jag göra nåt för att rädda henne.
Men hur ska jag knäcka en robot som är så stark?
Fan måste tänka snabb.
Jag får väl använda min vapen då.
”Ey! Din fula äckliga arsle.
Lämna den konstiga bruden ifred”
”Men ser man på en misslyckat robot som försöker stoppa mig?”
”Jag kan alltid försöka”
Nu måste jag tänka som spelet även det här är en dröm, men jag hinner inte tänka på det.
Det känns verklig och där ligger den söta Marcela även hon är konstig av sig.
Så jag måste fan rädda henne av hela mitt hjärta.
Jag vet inte varför, men jag måste så enkel är det.
Kan jag använda min snabbhet?
Det är väl ett försök
”Nu eller aldrig, här kommer jag” skrek jag med fullt kraft

Damn!
Jag kan inte tro det jag gör.
Jag slåss skitbra mot den här fula jäveln
Slog typ 100 gånger mot hans robotkropp och jag ser att han faller ihop snart.
Kommer jag att vinna mot Sigma och förstöra hans virus?
Kommer jag att lyckas?
Men nåt stämmer inte för att han får nya krafter igen
”Du är bra hunter robot, men du har inte mött den riktiga av mig”
Jag såg hur han växte enorm och var beredd att döda mig i små bitar, men jag tänker inte ge upp så där lätt så jag använde av hela min själ att springa snabbare och slå hårdare.
Pang!
Wow, jag slog ner honom så hård att han ramlade ner.
Jag tror att han förlorade mot mig och jag sprang direkt till Marcela och frågade hur hon mådde.
”Jag mår fint och tack för att du räddade mig, men jag trodde aldrig att du var så stark.
Det känns som du är på level A”.
När hon började berätta om det så insåg jag också det.
”Leandro!
Du kan vara den största av alla i denna värld”
Är jag den största av alla?
Till och med X och Zero?
”Kom Marcela låt oss förstöra viruset för en gång för alla”
” Vi måste få slut på det här”
” Du har rätt Leandro, absolut rätt”
När vi gick tillsammans mot viruset såg jag att Jans, X och Zero och en annan till hann där först.
Nu kunde vi äntligen förstöra viruset en gång för alla.
Men jag kände på mig att någon var bakom mig och jag såg direkt X:s blick att Sigma var bakom mig.
Han skulle slå mig bort och döda Marcela först.
Jag kunde känna hans tankar eftersom han vill att jag ska lida som X och Zero fick uppleva.
Nej, jag tänker inte tillåta det.
Jag vände mig och kastade bort Marcela till Jans.
Nu var det bara jag och Sigma kvar medan de försökte sikta på Sigma, men det var omöjligt.
Jag stod ivägen.
Nu måste jag chansa att anfalla honom så de andra hinner att förstöra viruset.
Jag hoppade mot honom och precis där stannade jag för jag kunde känna att Sigma vann mot mig.
Han körde den direkt mot mitt hjärta och sen ramlade jag ner mot market.
Zero förstörde viruset och Jans och X sköt hård av hela sitt hjärta mot Sigma att han exploderade i små bitar.
Men jag kände att nu var jag död.

”Leandro, Leandro”
”Vakna Leandro”
” Snälla lämna mig inte så här”
Jag tittade lite på vad som händer.
Där var min gamle vän Jans försöker rädda mig och Marcela gråter hos Zero famn och X kunde inte tror att jag räddade deras liv.
Till och med allas liv.
”Ey Jans, vad fan skriker du åt?” med hes röst
” Leandro? LEANDRO lever du?
” Nej min gamle vän, jag tror detta är min farväl till er”
” NEJ!” skrek X
” Hur ska jag kunna tacka dig?”
” Det är lugnt X, jag är glad att jag fick träffa er”
”Det har varit en vacker resa”
” Tack så mycket grabbar!”
” LEANDRO, LEANDRO”
” Vakna, Vakna Leandro”
Då stängde jag mina ögon och mina öron igen och försvann därifrån.
Nu såg jag små stjärnorna igen och tog mig till ett annat värld
Men istället att hamna i någon annat dröm vaknade jag med vatten på min ansiktet.
”WTF” skrek jag
”Leandro, vakna nu. Det är käk nu” sa min lilla syrra.
Är jag redan tillbaka?
Var det här en dröm?
Men det kändes så verkligt.
I alla fall så kommer jag aldrig glömma det.

Så nu är jag tillbaka till min verkligheten igen och spelar piano.
Egentligen varför drömde jag om spelet för?
Varför var min gamle polare med i min dröm?
Vem var den tjejen som fanns i mitt dröm?
Klarade sig X och Zero i världen?
Jag vet inte varför jag drömde om det, men jag tror att någon gång kommer min själ att hamna hos någon annat kropp förr eller senare. Men det händer när jag dör först.
Då kan den flyga till någon annan.
Jag vet i alla fall vart jag än åker i denna mystiska värld kommer jag alltid vara den jag är.
En god person som alltid försöker hjälpa någon.
Eftersom man kan aldrig veta vart kommer att hända med min själ efter jag dör.
Den frågan är bara en tidsfråga.
Vi får väl hoppas att den berättelsen kommer någon gång i framtiden. Tack för en underbar resa.
X, Jans, Marcela och Zero lycka till med resan.
Och tack för att jag fick vara med i min favorit spel.
Men nu ska jag äta min morsa käk, mm gott.