Jag går.

Sakta.

Osäkert.

På livets bro.

Ett fel. Ett misstag.

Kan få den brista. Till det låter jag ödet avgöra.

Låt mig finna styrkan, modet, hoppet.

Men snälla, låt mig återfinna

Kärleken.

Och låt mig inte skriva ner.

Saknaden.

Bron verkar bli ostadigare.

Minsta lilla sak och det kan bli varning för ras.

Ett litet ord.

En blick.

Ett steg för snabbt.

Så kan den falla.

Den dagen kanske inte är idag.

Men snälla.. Om den faller, kan inte du vara den som tar emot mig.

Och hjälpa mig.

Bygga om allt på nytt?

Med kärlek..