Mörkret faller på,
omsluter mig,
slukar mig,
tuggar mig njutningsfult
som en smaklig aptitretare
trots att jag tynat bort
i hans armar.


Min ledstjärna har slocknat
även om gryningen är oanträffbar.
Stormens mörka massa
kvävde det som var kvar
av det hopp jag närt.

Ensam hade jag stått kvar
om inte Förtvivlan slukat mig hel.