Jag rensade bland mina böcker idag.
Någon hade sagt mig att man inte ska ha böcker som inte speglar en själv i bokhyllan.
Så jag rensade
jag slängde
jag gav bort

Men så tog det tvärt stop
för jag iddes inte slänga mormons bok.

Nu är jag ju inte mormon
inte heller har det någonsin fallit mig in att läsa mer än några få rader i den röda boken som står ny och osliten mitt emellan \"Rösterna\" och \"Mannen under trappan\"

Men jag fick den av en flicka lika gammal som mig på en smutsig busstation i Palermo. Vi satt länge och pratade medans vi väntade på de alltid lika punktliga sicilianska bussarna. Samtalet rörde allt mellan himmel och jord...
familj
vänner
utbildning
framtid

och så kom bussen
alldeles för snabbt
och hon var tvungen att stiga på, men innan hon gjorde det kastade hon den röda boken till mig och sa att den hade hjälpt henne mycket genom livet.

Och därför ids jag inte slänga den.....

Därför att den gavs till mig med de bästa intentioner.
Att vara mig till hjälp under mörka dagar.
En sådan kärlek går över all tro och allt hopp och alla ideologier...

och därför skäms jag som en hund
för jag minns inte hennes namn...