okej, du var ett slödder
en knarkande bråkstake
men du var din mammas son
du var en del av allt det här
som borde vara vi
och inte vi och dom

jag vet inte när
eller varför
(jag menar, jag minns ju inte det här, jag var ju inte ens där)
dom bestämde sig för att du
inte var något alls
när dom bestämde
att ingen ville ha dig här
du blev ett streck
en notering i kanten
ett litet fel i det stora maskineriet

men ändå
jag bär en löjlig dröm
att i vänliga hjärtan
brinner en eld
varm nog att värma oss alla

jag bär denna löjliga tanke med mig
att det kommer en tid
då livet
är värt att leva
för oss alla
och att det verkligen ska märkas