Det låter kanske inte så hemskt, men jag sa alltså ”Pommes” istället för Pommes frites, dessutom uttalade jag S: et i slutet av ”Pommes!”.
Ni vet vad det innebär kanske? Det innebär att man blivit en Stockholmsjävel!
Ni kan ju se det framför er, hur jag bekvämt står lutad mot kassan medan jag avger min beställning på grov Stockholmska. Nästa steg är väl att jag börjar uttala Bussola ”Buss-åååla” istället för ”bussolá”.
Här har jag gått hela livet, förgäves kämpandes emot att bli det jag nu har blivit. Det låter kanske lite konstigt då jag faktiskt är född och uppvuxen i Stockholm, men hela livet har jag kämpat emot. När jag var hos min kusin i Dalsland på somrarna som barn så sa jag alltid att jag bodde 3 mil utanför Stockholm. En av anledningarna till att jag sa så var att min kusins polare gärna ville slå 08-or, men framförallt berodde det på att jag skämdes över allt som Stockholm stod för. Mitt favoritlag i Hockey var MIF, i fotboll var det IFK Göteborg som gällde. Jag tror att mina lagval berodde på att jag hatade alla sportnördar i skolan med sina fula Djurgårds och AIK-kepsar. Nu har jag med åren förstått att kepsarna är lika böjda och överläpparna lika snusfyllda hos sportfansen i Malmö och Göteborg, men dom slapp jag ju se eftersom att jag bodde så långt bort. Jag hade väl en viss romantiserad syn på dessa städer (speciellt Göteborg, då min mormor bodde där och vi ofta besökte Liseberg flera gånger per år). Men nu har romantiken upphört. Jag har insett att jag aldrig kommer bli Göteborgare hur mycket jag än anstränger mig. Skulle jag dock, mot förmodan bli Göteborgare så skulle jag nog snart upptäcka att den staden är lika mycket fylld av idioter som vilken annan stad som helst. Men visst, det är lite tråkigt när illusioner brister.
Men bara för att illusionerna har brist så betyder det ju inte att jag tvunget måste bli Stockholmare. Att säga ”Pommes” istället för ”Pommefrites” är ju något jag kan vänja mig av med. Jag kan ju dock inte lova något: chansen finns att jag en dag står där nere på pizzerian i Trånkan (Stockholmsslang för Trångsund) beställandes en ”Buss-åååla” iförd Bajen-halsduk och Gnaget-keps.
Kanske går jag in på ICA efteråt och köper Sarre också (Stockholmsslang för Saft).
-Jävlar, det får helt enkelt inte ske!
Nu måste jag sluta skriva, även om jag inte känner mig helt klar. IFK spelar ju nu!