Ni som planerar att läsa boken kan sluta här, för en stor del av texten nedan redogör för bokens teorier och kan därmed förstöra läsningen för er.
Längre ner kommer jag dock att förklara varför jag är Jack uppskäraren, så ni som inte vill spoliera en dålig bok kan hoppa dit redan nu.
För er som inte bryr er om boken kan denna övre del av texten vara, om inte mycket, så i alla fall lite intressant.

Patricia Cornwells teorier och motargument

Patricia Cornwell säger sig ha bevis för att mördaren var en konstnär från England som hette Walter Sickert.
Ett av bevisen är DNA som hittats på baksidan av ett frimärke på ett kuvert som Jack the ripper skickade.
Genom att jämföra med DNA från andra frimärken som suttit på brev som Walter Sickert skrivit under sitt eget namn har man gjort en jämförelse.
Det finns likheter, men DNA-resterna är för gamla för att göra en fullständigt felfri analys.
För det första åldras DNA illa.
Dessutom kan man inte med säkerhet veta om Walter Sickert slickade på frimärkena själv.
Kanske skötte hans fru den sysslan?
Kanske använde han sig av en fuktig svamp som han tryckte frimärkena emot innan han klistrade fast märkena på kuverten?
För att göra en hundraprocentig analys krävs DNA-prover från Sickerts kropp (saliv, hår, hud eller dylikt).
Detta finns inte, Walter lät kremeras sig.
Jämförelsen mellan dom bägge DNA-proverna är enbart överensstämmande till 99%.
Det låter mycket, men betyder i praktiken, att i en grupp på 1000 personer så finns det 10 personer som skulle få samma resultat.
I Polisens register finns över 600 Jack the ripper-brev.
Skulle man göra en analys på alla dessa brev skulle man troligtvis kunna pricka in en stor del av Englands befolkning vid denna tidpunkt som tänkbara mördare (detta förutsatt av breven skrevs av åtminstone ett tiotal olika människor vilket är ganska troligt).
Analysen har ju bara gjorts på ett av breven. Anledningen är till största del avsaknaden av kuvert.
Polisen har inte sparat kuverten eftersom att det ändå inte fanns något man kunde bevisa genom dessa i 1880-talets England.
Dessutom var polisen övertygad om att dom flesta av breven var falska.
När det gäller själva breven så är dom omöjliga att analysera så här lång tid efteråt.
Kuverten har avsändaren oftast slickat igen, så proverna tas antingen där man slickar igen kuvertet eller på baksidan av frimärket där det också kan finnas rester av saliv, och eftersom att den som öppnat kuverten kan ha ”smittat” klistret på kuverten med sin egen DNA så är baksidan av frimärket det allra bästa stället att göra analysen på.
Men som sagt var, analysen visade inget definitivt svar: allt det bevisade var att Sickert i en grupp på 1000 personer skulle tillhöra dom 10 som troligtvis hade slickat på frimärket.
Andra bevis i boken är formuleringar som finns både i breven som Sickert skrev och i brev som Jack Uppskäraren skrev.
Formuleringar som ”Ha ha ha” lägger Cornwell stor vikt vid och säger att det var något som Sickert hade fått från sin vän, amerikanen James Whistler.
Sickert hade sagt nånting nån gång om hur han hatade det där bullriga, högljudda skrattet som Whistler på sitt amerikanska maner brukade klämma i med.
Enligt Patricia Cornwell var det en ovanlig formulering som var väldigt amerikansk och som inte existerade i England vid denna tidpunkt.
Patricia presenterar detta som en absolut sanning utan att redovisa för hur hon kan veta det.
Så är det med mycket annat i boken också.
Mycket av spekulationerna rör Sickerts konst.
I varje penseldrag ser Cornwell dragen hos en galen mördare.
I ett porträtt av en kvinna med halva ansiktet i skugga ser Cornwell det som om den delen av ansiktet är bortskuret på samma sätt som Catherine Eddows ansikte blev bortskuret av Jack uppskäraren.
Patricia talar om det underliga i att bara kvinnor är nakna i Sickerts konst.
För mig som har studerat konst är det bara en del av historien: gå in på ett konstmuseum idag och titta på 1800-tals konst och ni kommer se att Sickert var långt ifrån ensam med detta motiv.
Kvinnan var underlägsen mannen under denna tid,
inget tvivel om saken, och att Sickert framställde kvinnor som svaga, liggandes på rygg nakna medan mannen var klädd i kavaj och hög hatt är inget konstigt och absolut inte ovanligt.
Några figurer i bakgrunden av ett självporträtt av Sickert tolkar Cornwell som ett begravningståg för en av Jacks offer.
Det är några prickar bara. Svartvita.
En annan analytiker kanske inte ens hade tolkat det som människor.
En annan tavla som Sickert gjorde heter \"Jack uppskärarens sovrum\" och visar en mörk figur som står vid ett fönster i ett skabbigt rum.
En otäck tavla, inget tvivel om den saken, men Sickert bodde i området där Jack uppskäraren gjorde sina dåd och jag ser det inte som sinnessjukdom att måla en hemsk tavla, för i sådana fall skulle jag även tycka att Cornwell var sinnessjuk pga hennes intresse att skriva om ruskiga mord i sina deckare.
Vidare finns det en detalj som Cornwell försöker rycka på axlarna åt: nämligen det faktum att Sickert vid tidpunkten för Jack Uppskärarens mord befann sig i Frankrike hos sin konstnärsvänner.
Det finns brev, inte skrivna av Sickert själv, utan av hans syster där hon skriver om hur trevligt hon och Walter har det i Frankrike.
Detta förklaras av Cornwell med det faktum att det bara tar två timmar att åka båt över engelska kanalerna och att tågförbindelserna genom England var väldigt bra vid denna tid.
Men ska vi vara lite förnuftiga? Även om han skulle kunna åka fram och tillbaka så skulle ju folk undra vart han tar vägen under nätterna.
Dessutom är Cornwell övertygad om att Sickert själv skrev dom flesta av dom över 600 breven som Jack Uppskäraren skickade.
Bara ett fåtal av brevet (sådana som är poststämplade i New York, Lissabon osv) ser Cornwell som förfalskningar.
Hon säger att man som konstnär kan ändra sin handstil och att detta står som förklaring till dom olika handstilarna som breven är skrivna i.
Jag har viss konstutbildning, inget märkvärdigt, men jag är inte så säker på den analysen.
Jag tror faktiskt att det är ganska svårt att skriva på många olika sätt.
Jag tror att en professionell handskriftstydare kan se likheterna mellan brev som samma person försöker skriva i olika stilar?
Man ska veta att många av breven skickades till tidningarna snarare än till polisen.
Detta var ett ypperligt tillfälle för folk att skoja lite och få publicitet.
Det fanns även två personer från denna tid som mycket riktigt åkte fast för sina busbrev där dom uppgav sig vara Jack Uppskäraren.
Mörkertalet är naturligtvis mycket större: att åka fast för en sådan sak är ju nästintill omöjligt.
Jag vet överhuvudtaget inte hur man lyckas med den bedriften?
-Satt det möjligtvis en polis i brevlådan när breven postades?
Nåväl, Patricia är likväl övertygad och tror tom att Sickert kan ha skickat brev från olika städer i England under samma dag (allt förklarat med dom goda tågförbindelserna i England).
Vad Sickert gjorde på alla dessa ställen i landet förklarar Cornwell genom tre olika förklaringsmodeller:
1. Han kände någon på orten (brevvän, konstnärskollega, släkting, vän etc).
2. Sickert älskade teater, fanns det en teater eller resande teatersällskap i staden förklarade detta hans resa.
3. Sickert hade någon gång, innan eller efter målat av något motiv i staden.
Med hjälp av denna förklaringsmodell kan man täcka in i stort sett varje stad i hela England.
Sickert hade många vänner över hela landet och han målade otaliga tavlor med motiv från i stort sett hela landet.
Samtidigt framställs Sickert av Patricia Cornwell som en ensamvarg.
Cornwell spekulerar dessutom om en sjukdom som gjorde att Walter Sickert var oförmögen att få erektion. Ändå var han gift tre gånger och det finns historier om att han var otrogen och fick barn utanför äktenskapen men att dessa hölls hemliga.
Det är en dubbelnatur som Cornwell målar upp.
Han var skådespelare i sin ungdom Sickert och detta ser Patricia som en möjlighet att föra fram teorier om hur Sickert klädde ut sig till olika karaktärer för att passa in i dom fattiga miljöerna där Jack Uppskäraren utförde sina mord.
Han gillade att klä ut sig och att ta nattliga promenader, han gjorde skisser av dansöser men målade bara armar och ben.
Allt, precis allt som Sickert gjorde tolkas av Cornwell som bevis för att han var Jack Uppskäraren.
Det förs inte fram som teorier, oh nej, det är sanningen som presenteras: Walter Sickert VAR Jack uppskäraren.
Ni kan ju själv titta på Sickerts tavlor och se om ni själva ser symboliken bland nakna kroppar och män som lutar sig fram ”hotfullt”.
Några av tavlorna finns att finna på Internet.


Ja, jag är Jack Uppskäraren

Efter alla Cornwells teorier började jag tänka på om jag själv skulle ha kunnat bli tagen för Jack Uppskäraren om jag hade bott i England på 1880-talet?
Jag tog fram en diktsamling som jag skrev för 10 år sedan som heter ”Romantiska dikter skrivna i vredesmod”, och började titta efter symbolik i dikterna som skulle kunna användas av Patricia Cornwell för att ”bevisa” min sanna identitet.
Här följer några exempel från dessa dikter:

Utdrag ur Mörkrött läppstift:
”Hela natten var vi uppvaktade, men efter ett tag ignorerade vi dom.
Då kunde jag äntligen se bakom färgen på ditt läppstift, och vad som då slog emot mig var enormt”.

Jack Uppskärarens brott begicks alltid med folk i närheten.
Mer än en gång påträffades liken av poliser som bara minuter tidigare hade passerat området.
Att jag vill se färgen bakom ditt läppstift kan väl knappast tolkas på annat sätt än att jag ville skära upp ditt ansikte: en handling som Jack Uppskäraren inte allt för sällan utförde.


Utdrag ur fallet:
”Vi drogs med i fallet, föll varandra närmare än förr.
Du drog mig närmare för att känna att jag verkligen var där.
Du kysste mig drömskt och dina ögon återspeglade mig.”

Förutom att texten helt tydligt förmedlar en våldtäkt där jag slänger ner offret på marken finns där även en referens till dåtidens uppfattning om döden.
På 1880-talet trodde många att den dödes ögons sista blick etsades fast på hornhinnan.
Det fanns även folk som föreslog att man borde ha fotograferat Jack Uppskärarens offers ögon eftersom att dom kunde ha bilden av Jack inpräntade i sig.


Utdrag ur Erkänn mig:
”Ni måste se mig med andra ögon, titta upp, jag står här borta, lite längre åt vänster.
Jag vill vara kryptisk men ändå lättförståelig. Erkänn mig för den jag är.”

Jack Uppskäraren var ofta upprörd i sina brev. Han tyckte att det var jobbigt att polisen trodde att dom hade att göra med en fattig galning.
Ingen kunde under denna tid tänka sig att mördaren var intellektuell och rik.
Det var helt uteslutet. Denna text förmedlar ju just det: ni måste se mig med nya ögon och erkänna mig för den jag är.


Utdrag ur Röda:
”Ditt läppstift är inte stelt.
Det rinner likt mörkröda blodsdroppar ner för din haka.
Jag önskar att dina tårar vore på låtsas, men det är dom inte.
Ditt läppstift rinner, kan inte forma sig efter läpparnas struktur.
Det rinner blodfärgat läppstift längs din hals.
Det fläckar dina kläder.”

Denna text kan stå för sig själv. Jag tror alla ser den tydliga symboliken och läppstiftet som metaforen för blod (se även utdrag ur mörkrött läppstift).


Utdrag ur Den tredje hade trasiga kläder:
”Den första var fåordig
den andra var övermodig
den tredje var ful
den fjärde var knäpp.
Jag hoppas den femte stämmer in på mig perfekt”

Jack Uppskärarens offer var fem till antalet.
Kanske var den femte perfekt? Kanske var det därför dåden upphörde?


Utdrag ur lämna mig förgått:
”Jag hostar upp ditt blod, du lever i mig”

I ett av morden tog Jack Uppskäraren med sig en souvenir som han i ett brev kallar det: en bit av levern.
I ett brev som även innehöll en bit av en lever skriver Jack att han har ätit upp resten.
Kanske var det äckligt? Kanske var det därför som jag hostade upp ditt blod?


Utdrag ur Var inte rädd för mig, jag är så rädd för dig:
”Snart vågar ingen prata mig, rädda för att bli upphackade och utplacerade i mälaren.”

Detta kräver ju knappast någon förklaring. Jag kan dock lägga till att inte långt efter Jack uppskärarens dåd påträffades en kvinnokropp flytandes i ett vattenbryn i London.
Det är inte ansett vara ett verk av Jack Uppskäraren, men texten väcker ju ändå vissa frågetecken?
Nu nämns ju Mälaren här.
Men så dum är jag inte att jag inte fingerade dom geografiska namnen.


Jag skulle kunna fortsätta att dra exempel, men artikeln skulle bli alldeles för lång för någon att orka läsa (troligtvis är den redan det?).
Detta är exempel bara från den första halvan av diktsamlingen, så troligtvis skulle jag kunnat ha med dubbelt så många exempel om ni bara hade orkat läsa det?
Visst är det en skrämmande läsning?
Jag är väldigt glad över att jag inte levde i 1880-talets London, och än mer glad över att Patricia Cornwell inte har skrivit en bok om mig.