Dörren öppnades hastigt och stängdes med en enorm kraft. In kom hon och hastigt satte hon sig på stolen med sina saker. Hon döljer sitt ansikte i boken. Läraren stirrar på henne i några sekunder och fortsätter sedan att undervisa klassen. Man kunde se att inte allt stod rätt till med henne, men allt man kunde göra var att försöka förstå vad felet var. Man kunde klart se att något var fel. Plötsligt tittade hon upp ur boken och tittade mot mitt håll, snabbt kollade man i sin bok och låtsades läsa. Efter ett tag tittade man upp ur boken och såg att hon också hade börjat läsa boken, det såg nästan ut som om hon hade gråtit. Plötsligt märkte man att läraren sa att lektionen var slut och alla hade börjat lämna klassrummet.

När man tittade mot hennes bänk märkte man att hon redan hade gått. På hemvägen gick man och funderade på vad som skulle kunnat ha hänt, detta var ju inte normalt beteende för henne. Hon brukade ju vara väldigt glad och mycket omtänksam. När man hade kommit hem hängde man av sig ytterkläderna och la väskan i klädeshyllan.
Man gick med raska steg upp mot sitt rum och klev in i det. Snabbt lade man sig i sängen och tittade upp i väggen. Man tog sig en stund och funderade på vad som skulle kunnat ha hänt henne, man tog en stor suck och slöt ögonen. Just i den stunden man slöt ögonen såg man hennes anstikte framför sig, hon log åt mig med hennes oskyldiga ögon och tog mig i handen. Plötsligt vaknade jag upp utav att dörren till mitt rum öppnades.

Vid dörren stod mamma och tittade fundersamt på mig, efter ett tag kom det fram några ord från henne \"det är en gråtande flicka i telefonen\". Med långsamma steg gick jag in i vardagsrummet och tittade att jag var ensam innan jag svarade. Hej sa jag, hon hade slutat gråta hörde man.
Jo det är jag hörde man lite svagt i telefonen. Man kände igen direkt vem det var, det var tjejen som döljde sitt ansikte i boken. Hon fortsatte att prata efter ett tag. Jo, jag skulle vilja träffa dig sa hon. Jaha sa jag, varför då?
Det är en sak jag vill säga innan det är försent. Kan du möta mig utanför skolan kl: 18.00? Jo jag kan nog komma sa jag och sedan lades telefonen på. Jag tittade snabbt på klockan och såg redan att klockan var 17.00. Jag tog något att äta och tog tag i min jacka och stängde dörren med en smäll.

Jag kom ditt lite tidigare men såg att hon väntade vid en park bänk utanför skolan. Jag gick fram till henne med långsamma steg och hälsade. Hon tittade på mig med lite sorgliga ögon och tittade sedan på bänken. Med medlidande satte jag mig bredvid henne på bänken. Sedan föll hennes kropp i min famn, hon höll mig hårt precis som jag var den enda som hon kunde lita på. Överge mig inte, sa hon tyst och höll mig hårdare. Sedan släppte hon taget om mig och tittade med ögonen, snart kommer jag försvinna och du är den enda jag kan lita på. Ska vi göra ett löfte frågade jag. Ja, svarade hon. Sedan fortsatte jag om du någon gång behöver mig är det bara att komma till denna här platsen, jag kommer vara här och vänta på dig...så om du någon gång behöver mig så är det bara att komma hit, jag kommer att vara här och vänta på dig oavsett vad som händer dig, jag lovar dig.