En Flicka så liten och så svart,
Hon försvann en natt för att slippa känna smärta,
Hon försvann och försökte rymma från sig själv,

Med tårarna rinnande ner för kinderna sprang hon,
hon visste inte varför, bara sprang..

Hon stannade och slog sig ner på en sten,
kollade ner på sina sönderskurna handleder och armar,
insåg att någonting inom henne var fel..

Slog med händerna åt sidan och vände ansiktet åt den motsatta sidan,
som att hon ville rymma från sina sår,
Hon vred sig sakta tillbaka och insåg att hon fortfarande satt på samma
sten i samma oändligt stora skog.

Hon kände innanför Bh:n,
Ja, det låg kvar där,
hennes absolut bästa vän, hennes Rakblad.
Det ljög aldrig, pratade aldrig bakom hennes rygg,
Och gav hennes precis vad hon behövde för att inte somna in och dö, smärta..

\'\'En flicka och hennes rakblad\'\' var hon kallad. Hon brydde sig inte,
Orkade inte bry sig, Tiden hade sin illa gång, och nu satt hon här,

Mitt ute i en Granskog, barfota och i sin pyjamas och höll sin allra bästa vän i handen..