Jag älskar dej, det vet du! Jag kan bli sur på dej, men jag älskar dej fortfarande.

När jag bilr arg börjar jag gråta för allt de arga fallar ut i gråt för mej.

När jag måste lämna dej så blir allt i världen fel för mej jag vill ju vara med dej jämt jag vill aldrig att du ska gå hem, vill vara vid din sida hela tiden ALLTID till och med när jag sover.

När jag skriver detta så gråter jag, för att tänka på honom gör så jag blir ledsen nu när jag vet att vi inte kan vara tillsamans just nu men när du kommer hem så ska vi vara hela tiden.

När jag skriver det här så lyssnar jag på deppig musik, jag får kännslorna att komma fram.

När jag skriver detta så vill jag bara gömma mej i ett mörkt hörn, glömma bort världen, bara vara ensam.....helt ensam.

När jag skriver detta så vill jag bara dö, vill gå in på toan och skära djupa sår, sår som aldrig läker men jag kan inte.

Nu är mitt hjärta tunkt, all gråt sitter där och gör ont, vill gråta men nu kan jag inte och jag vet inte varför?

Om ni skulle vara jag så skulle ni nog säkert tycka detta var en småsak men jag vet inte själv varför jag blir så ledsen bara blir det.

Men en sak är säkert det här är inte värt att skära sig för!