Högt upp,
eller iallafall i en slags riktning,
kanske i en intilliggande dimension,
sitter gud och har tråkigt ibland,
då händer det att gud längtar
efter en iskall bärs,

sedan blir hon hungrig,
godissugen, och börjar inbilla sig
att molnen
över den där blågröna planeten
är spunnet socker.

tänk om här funnits en ledig ängel
då hade vi kunnat spela alfapet
och ängeln hade låtit mig vinna
av ren och skär gudsfruktan

sedan hade jag gått med på
att sitta och se på medan han
gjorde sig omaket att bry sig
om några människor
som satt som på nålar när
en skidåkare kom störtande nerför
en sådan där vit och hård backe

frågan är förstås om jag skulle
klara av att låta bli
sätta krokben för människan
som jag faktiskt gör ibland
för i himlen är det rätt enahanda
för det mesta ändå

eller som fransmännen säger ibland
vitt, vitt, vitt