Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
enligt det klassiska motivet att hoppet är det sista som överger människan


Du är en stjärna

Allt det här som är jag
som är mitt blod
min kropp
mitt huvud
mitt allt
slår och bultar för dig

jag kan inte riktigt kräva
att du ska veta vem jag är
eller så
jag är ju ganska feg och så
eller om jag kanske inte ens är något för dig

ibland kan jag tänka
att jag är en liten stjärna bland de andra
vi är alla små stjärnor
mijloner mil ifrån där vi helst skulle vilja vara

och kanske är du i en annan galax?
i ett annat solsystem?
eller är jag ett svart hål?
eller är jag ur min omloppsbana?
eller dribblar jag med begrepp som jag inte riktigt kan greppa och förstå?
lite som jag inte kan greppa eller förstå dig?
jag vill inte tro på något av det där

men att jag är en stjärna
precis som du och alla andra
men att just du och jag
lyser för varandra
och att du kanske också tänker lite så ibland
det törs jag tro på




Fri vers av magnos
Läst 401 gånger
Publicerad 2007-02-13 16:33



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

magnos