En ung man stod på stadens torg
o förkunnade att han hade det vackraste hjärtat i hela
bygden. En stor publik hade samlats och alla beundrade
hans hjärta för att det var så vackert. Det var inte
en endaste rispa eller märke i det. Alla var de
överens om att detta sannerligen var det vackraste
hjärta dom någonsin sett. Den unge mannen blev så
stolt att han började förkunna ännu högre om sitt
vackra hjärta. Plötsligt närmade sig en gammal man och
ställde sig längst fram i publiken och sa.

\"Ditt hjärta är inte på långa vägar så vackert som mitt.\"

Publiken och den unge mannen tittade på den gamles
hjärta. Det slog med starka slag, men det var fullt av
ärr och det fanns ställen där man såg att bitar hade
tagits ur och ersatts med andra bitar som passade
dåligt, så det hade blivit kantigt och taggigt där de
sattes in. Det fanns t.o.m. ställen där det faktiskt
saknades bitar och där hade det blivit djupa hål.
Publiken stirrade - hur kunde han säga att hans hjärta
var vackrare tänkte de. Den unge mannen tittade på den
gamle mannens hjärta, såg dess tillstånd och
skrattade.

\"Du måste skoja, jämföra ditt hjärta med mitt, mitt är perfekt
och ditt är fullt av ärr och märken.\"

\"Ja,\" sa den gamle mannen.\" Ditt hjärta har ett perfekt utseende,
men jag skulle aldrig vilja byta mitt hjärta mot ditt.
Du förstår, varje ärr representerar en person som jag
givit min kärlek - jag tar ut en bit av mitt hjärta och
ger till dem, och ofta får jag en bit av deras hjärta
tillbaka som passar i den tomma platsen i mitt hjärta,
men eftersom bitarna inte är exakta så finns det lite
taggiga kanter på mitt hjärta men dessa vårdar jag ömt
för de påminner mig om den kärlek vi delade.
Ibland har jag gett bort bitar av mitt hjärta,
men inte fått någon bit tillbaka av den andra personen.
Det är därför jag har en del tomma hål i mitt hjärta
- att ge av sin kärlek är att ta en chans.
Trots att dessa tomma hål smärtar och står öppna, så
påminner de mig om den kärlek jag har för dessa människor
och hoppas att de någon gång kommer tillbaka och fyller det
tomma hålet i mitt hjärta som står och väntar på dem nu.
Så nu kanske du kan se vad verklig skönhet är?\"

Den unge mannen stod med tårarna sakta rinnande nerför
kinderna. Han gick fram till mannen stoppade in handen
i sitt perfekta unga hjärta och rev ut en bit. Han
erbjöd biten till den gamle mannen med darrande
händer. Den gamle mannen tog emot biten av hans
hjärta, stoppade in den i sitt och tog sen ur en bit
ur sitt eget ärrade hjärta och stoppade in det i såret
på den unge mannens hjärta. Biten passade, men inte
perfekt så det blev lite taggiga kanter. Den unge
mannen tittade på sitt hjärta som inte var perfekt
längre men ändå vackrare än någonsin eftersom kärleken
från den gamle mannen blandades med hans.

De omfamnade varandra och gick iväg, sida vid sida.