Ibland när ensamheten tränger sig på och tystnaden
liksom kryper längs golvet och jag retirerar in i garderoben

Då tänker jag på de där orden ja orden du sa till mig
Ingen var där mer än du, och jag, och när jag tänker efter
var det kanske inte du, eller jag, utan en film, en bok eller
ingenting alls

Och du tog min hand och ville inte släppa taget fast jag sa
att jag hade kolera pest aids och det där nya: sars

Men du bara log och sade orden jag tänker på ibland
när tystnaden blir så elakartat inflamerad
Ingen rör mig, ingen alls, sa jag men vad brydde du dig om det?
Brydde du dig om mig?

Ibland tänker jag att jag skall skriva en låt med just de där orden
men när jag täker efter så har nog någon redan hunnit före
Jag tror jag skall leta fram den där låten och spela den högt
I mitt vardagsrum skall jag spela den ja
nu när du inte är kvar och kan viska orden i mitt öra igen och igen
ja och igen