Den där vinden blåser mot mitt fönster och gör mig lite osäker faktiskt. För allt lixom ryser i kroppen och jag försvinner under mitt lite för svala täcke. Och så andas jag likadant hela tiden, lite bortkommet men på nåt sätt säkert. Mina ögon stirrar iväg i mitt rum och jag känner smaken av ensamhet. Somnar aldrig i natt, har inga direkta svar varför utan är mest lite suddig och oklar. Ligger vaken och tänker på nästan allt men förstår ingenting. När jag sedan kan se solen så sveper jag paniken ännu en gång. Jag förstår mina egna tankar som jag så länge försökt kväva. Rusar upp på det knarriga golvet och låter vinterdraget ta mig lite. Jag river bort mig själv till en ytterdörr som någon aldrig låtit stå på glänt och springer kanske vidare mot frihet. Hittar ett sätt att gå på för att hålla tillbaka lustigheten. Ser timmar ticka bort i en vilsen atmosfär. Jag möter en flicka som är skrämmande lik mig, hon gråter sönder så klart, men jag lämnar henne kvar ännu mer så klart, för jag vill ju inte tappa balansen. Ljud från små snöflingor når sakta mina öron, dom säger att jag är ganska stark. Mina fötter har domnat bort enda sen jag passerade alla bergen, men jag kan ignorera lite fysisk smärta ibland. Jag är nästan på väg att falla från mitt sätt att gå på, men jag klarar av i den avgörande sekunden. Fokuserar mjukt tillbaka igen. Hoppas på att jag kanske ska komma fram innan mörkret, men förväntar mig knappt. Finner knivar jag tidigare förlorat men vill fortsätta gå, inte tappa min fart eller sätt att gå på. Svänger runt i cirklar ett tag i tron om att det kunde gå snabbare då. Mitt hår lockar sig utav dina tårar jag samlat i en burk. Jag ser nåt fint med mina snurriga ögon. Tror det var ett hjärta. Kollar förtvivlat åt alla möjliga håll, men kan inte se längre. Snubblar på blindheten ner på den nedersta botten. Försöker att resa mig upp några gånger men vet att när jag en gång tappat balansen så är det näst intill försent. Önskar mig upp men kan inte önska tillräckligt starkt. Paniken hälls på mig och jag vill helst av allt vara tillbaka under mitt lite för svala täcke.