Vi glömmer att visa hur mycket vi tycker om varandra.
Vi kanske inte vågar visa hur mycket vi tycker om någon.
Men i förrgår somnade någons son, någons bror.
För att aldrig någonsin vakna upp igen.

Tanken slog mig, så kall man är, så idiotiskt korkad.

Jag blir arg för att min sexåriga dotter hittar på rackartyg.
Jag tänker att det är rätt jobbigt med en bebis som är fem månader.
Men vart skulle jag vara utan dem?
Vad skulle jag göra om jag förlorade dem?

Jo, jag skulle dö.

För någon vecka sedan fick en pojke svåra hjärnskador i en bilolycka.
Kanske han fyllekörde och ja, då får han väl skylla sig själv.
Så tycker vissa, andra tycker men törs inte säga det offentligt.
Vad skulle du göra, om det var din bror?

Du skulle vilja dö, för hans skull, få byta plats till och med.

För någon månad sedan sköt en pojke sig själv till döds.
Han valde det själv, jävla egoist.
Tycker somliga.
Vad skulle du göra om det var din bror?

Du skulle ha velat vara där, kunnat stoppa honom, göra det ogjort.

Någons son, och någons bror var för någon den vackraste och mest älskvärda på denna jord.

En pojke, är för någon den vackraste och mest älskvärda på denna jord, hur historien än slutar.

En pojke som sköt sig, var för någon ingen egoist, han var den vackraste och mest älskvärda på denna jord.

Varför glömmer vi, fastän vi ständigt påmins om det.

Vi måste visa vår kärlek för världen. En dag är det för sent!