Jag är rätt så ensam ibland,
så jag försöker att krama mina kuddar så ofta som möjligt
jag är rätt så instabil också
precis sådär att jag kan börja gråta av nästan vad som helst

Det är som om att jag har försvunnit
även fast jag bara blir större
både åldersmässigt och tragiskt nog på bredden också
vad spelar det för roll egentligen om jag slutar röka
ciggen gör mig på bättre humör
och även fast jag äter mig sjukligt fet
så kommer jag ändå dö av lungcancer.