Du säger att du fruktar döden, ändå utmanar du den i ett rop på hjälp.
Ynka 16 år med åtskilliga blödande sår, ser du på livet genom en rödgråten tår.

Du sa en gång att du inte vill dö, ändå ristar du din smärta mellan raderna från dina blanka ögon

Önska jag bar en sax stark nog att klippa törnroskransen från/på din hjässa
Befria din söta lilla mun, klippa av den vackra gultråd som kanske för all framtid sytt ihop dina fylliga läppar…

Han förgyllde din tid, men sa att du var vek och slog…
Jag vet att du är starkare än du tror…
Och ber dig, lyfft den kniv du alltid burit i din hand…