Ganska ofokuserad,
sådär lite halvt intresserad
av vad jag velat säga
men inte förut sagt...
För jag hade aldrig träffat henne
som jag undrat över så länge
och tänkt att kanske få träffa
en dag som idag.
Med blicken ner mot marken
och håret uppsatt i knut
och kläder som jag liksom aldrig
tänkt på så mycket förut
vinkar hon åt mig i skuggan
och jag känner mig ensam men stark
då jag ser hur hon följer med mig,
hennes avbild på min mark.
Hon verkar ganska glad
för att träffas en dag som idag,
när vinden sliter i tankarna
och för dem bort över öppna hav.

Hon sa;
Vet du om att du duger?
att du behöver inte se på mig
du speglas inte i din skugga
det är jag som speglas i dig.
Se upp på allt det där du velat se
lova mig att alltid göra det,
du vet att jag finns kvar och vill dig väl
tyck om din spegelbild
men älska din själ.
.