Jag är inte kär
- Långt ifrån det, det är hänfördhet.
Du är vacker, det är det som öppnar mina ögon
Du är inteligent, det är det som intresserar mig
Du är autonom, det är det som hänför mig
Du har är stabil, det är det som gör mig lugn
Du är klok, det är det som får mig att lyssna
Du är är lugnet, det är det som gör mig så avslappnad
Du är åtrådd, det är det som gör mig rädd.

Varje gång vi möts, hoppas jag på att få blicken -som du utan att tänka på det
ger alla du talar med.
Du är en brinnande själ, men du brinner inte för mig
Du har en passion i dina ögon, som får allt dom rör vid att explodera
Jag imploderar, för du ser inte mig- som jag vill.

Du talar inte med ord, du svänger ditt innre som en vacker prydnad
Du är inte rädd, alltid lugn, alltid med, erfaren, världsvan-
Det gör mig rädd, det får mig att hoppas på mer-
mer av allt du har. Det hade varit perfekt, om du hade sett -mig.

Utan att tänka dig för, låter du din kropp avslöjja vad du vill.
När du halvsover trycker dig lite närmare- lite intimare
För att vakna till liv, för att återigen ångra -rodna- det du gjort.
Om du viste, vad jag vill
- Som jag inte har visat mitt innersta för dig
- som jag inte har fläkt ut mina drömmar.
Men du kan inte se, du har för stora ögon
Du kan inte höra på mina ord, Du är för lyhörd
Du kan inte svara, du är för intelligent.
Trots detta, bekräftar du mina tankar, bara genom att finnas

När du vrider dig åt mitt håll, när du ovetandes beodrar vinden att bära din doft,
då stannar allt jag någonsin känt till.
När du skrattar åt mig, vill jag gråta- nu. För du förstår inte
Du sitter på din pedestal -ovetandes om att det tar all styrka jag har, att bära den.
Men jag klär mig gärna i martyrernas färger, för att få vara i din närhet,
för att få bära din styrka.
Jag skulle ge mitt liv, min vackra, för att få se dina svagheter- för att få dofta dina tårar.
- Men du kan inte öppna dig för någonting som inte finns.

Trots att avsaknaden omhuldar mig, så njuter jag.
Är detta vad jag så länge har längtat efter, vad jag tror på?