Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Folk har olika drömmar. Men de flesta drömmer om att lyckas i livet. Ingen vill vara en förlorare. Men tyvärr kan man inte bestämma sitt eget öde. Om man kunde, hade det inte varit speciellt att lyckas längre.


Varför blir man aldrig den man vill vara?

Vissa människor föds till förlorare, det finns inget den personen kan göra åt saken. Den kommer få leva ett liv i missöden och att aldrig kunna tillfredsställa sig själva. De människor blir aldrig nöjda, det kvittar hur många människor som säger att de är bra, fina och att de ska vara nöjda med sig själva. Men det hjälper inte den här personen. Personen tror istället att folk ljuger för den, och fortsätter att hitta fel, fel som aldrig någonsin kommer att försvinna. Fel som växer och bara blir fler och fler. Till slut förlorar man allt. Man har inget kvar längre, finns ingen värdighet kvar. Det är helt enkelt bara tomt. Ett svart hål som äter upp personen inifrån, ingen vet vad som egentligen händer, men när personerna i omgivningen äntligen förstår är det redan för sent. Personen har försvunnit, den kommer aldrig att bli den samma. Eftersom felen bara växer och växer....




Prosa (Novell) av soptunna
Läst 345 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-04-10 13:23



Bookmark and Share


  Angeldust
Bra skrivet, glöm inte bort att du perfekt som du är *unik* och jag tror till viss del att man kan bli nästan precis vad man vill, bara en själv som sätter gränserna (även fast jag själv inte lyckats särskilt bra) men å andra sidan kanske jag tycker att jag duger precis som jag är och behöver inte bekräftas av andra för att känna att jag är någon, alla är vi någon och hitills i mitt liv har jag inte träffat en enda felfri människa (finns inga) det som gör oss så speciella.
2007-08-29

    gnupung
Bra skrivet. Jag blir nästan lite rädd.. men det är ju bara ett bevis på att du har lyckats förmedla en känsla :)
Och ja, det är så lätt att säga till en person som mår dåligt och ser sig själv som en förlorare att \"rycka upp sig\". Men det hjälper inte. Personen måste komma till denna insikt själv. Det finns ingen hjälp att få förrän man är mottaglig för den.
Men sen tror jag visst att man kan ändra på sitt öde. Det finns folk som har mått hur dåligt som helst som faktiskt har lyckats ta sig upp ur skiten. Det finns nyktra alkoholister, det finns rena drogmissbrukare.
Och jag tror inte att någon föds till något speciellt, förutom möjligtvis till att bli den andra förväntar sig att man ska bli. Jag tror att det är som jag har sagt:
Först föds man till den andra vill att man ska vara, sedan kan man - om man har modet - bryta sig loss och födas på nytt. Man kan bli den man själv vill vara.
2007-04-10

    Ficktjuv
underbar! Ibland kan det gå så långt att det inte finns någon som kan säga något så det blir bättre, och här är det så... det är lättare att trycka ner en männsika än att lyfta upp den. Underbart skrivet
2007-04-10
  > Nästa text
< Föregående

soptunna
soptunna