När du viftar med armarna upp mot himmelen i brist på syre
för du talar i tungor om en ny värld och nya livsideal
När dina ögon sväller och jag frågar dig om du är ledsen
men du ler bara, du ler bara
och faller i tystnad
När tomheten inte längre hörs och väggarna inte vibrerar
för du har tystnat och det är bara tankarna som talar
men du ler, du ler bara
När dina ögon skrynklar sig och tårar rullar spår ner för din kind
När jag inte längre frågar


Då vet jag att det inte finns några ord
Det finns ingen poesi

Det är bara