i ett hav av kyla
på en ö av ensammhet
är jag strandatt

där har jag suttit
sedan tidens början
sedan vi sågs

vi var inte menade
skulle ej sett varandra
aldrig ha begåvats med syn

bara ett ögonkast
ett lätt beseglat öde
ett fängelse för mig

vi blev åtskilda
jag i ensammhetens mitt
du på andra sidan oceanen

jag drömmer om dig
och glömmer ej
vårt eget ögonblick