Jag fortsätter att vakna varje dag utan att riktigt förstå av vilken anledning.
Om jag sett ut genom fönstret skulle jag lagt märke till hur tiden fortfarande är verksam. Men de gör jag inte, jag har annat för mig än att se världen förfalla av tidens våldtäkt. Jag utforskar ämnet ingenting, ett ämne fullt av överraskningar och förlustelser. Ett lustfyllt spel mellan likasinnade. Början till allt och dess slut.


Allt dör eller föds runt mig. Jag vet inte varför träd fäller sina löv om vintern. Om de är för att trädet behöver vattnet för att överleva de kalla. Eller för att trädet lever sitt liv innanför, som jag... Löven är bara skräp som slängs ut för att de inte finns någon plats kvar här innanför.