...en gång i mitt förflutna
hade jag en polare
vars familj hade en sommarstuga...

min dåvarande polare och hans pappa
bjöd med mig på en fisketur och för
att skoja med mig
(jag ljög för dem och sa att jag aldrig fiskat förut)
så fäste de ett sprillans nytt
drag på kastspöet och gav det till mig

varpå jag kastade ut det i sjön
från ekan vi satt i,
drog upp en äcklig jävla gädda
på första kastet och de såg genast
till att byta spö med mig,

men det var enda fisken vi fick
den dagen och hans farsa ställde sig
vid en sten och rensade fanskapet och
erbjöd mig att ta med den hem till mamma,
vilket jag förstås gjorde,
för jag vägrade att äta eländet själv...

ffy fan för gäddor säger jag bara,
jag hatar dem oavsett skick,
de kan ju bita av snoffen på en
om man badar naken i sjön,
vilket jag givetvis aldrig skulle komma på
tanken att göra...

jag har alltid badbyxor,
tshirt och flytväst på mig,
den där typen
som är av största storleken och inte går
att blåsa upp
utan har riktiga flytbitar insydda i tyget...

jag har fortfarande en viss förkärlek
för kylskåp,
men mamma smäller
trots allt fortfarande högre...

till saken hör faktiskt att den där veckan
utanför Katrineholm och nära ett bruk
jag inte minns just nu vad det heter
så fotograferade jag en massa saker
bland annat mina artfränder
den där förbannade gäddan
samt en del av guds förgätna natur

när jag sedan lämnade in kameran
i fotobutiken för att de i sitt mörkrum
skulle kunna ta ut filmen
på säkrast möjliga sätt och framkalla
filmen, göra kopior och så

kom expediten strax ut igen och frågade
om jag verkligen visste hur man sätter
in en film i kameran
eftersom den uppenbarligen var tom
på allt vad film hette...

nu när jag tänker efter
så undrar jag om jag ens kom ihåg
att ta av linsskyddet på hela veckan
men jag minns iallafall att mitt första
kylskåp utöver det som tillhörde lägenheten
var ett som stod bredvid sängen
o vars främsta innehåll bestod av
en massa flaskor schweppes bitter lemon
det var ett skåp som förra ägaren
av okänd anledning klätt i röd plast
med smala svarta ränder i

sedan dess har jag haft en viss förkärlek
för just röd plast
med smala svarta ränder i
som står och brummar i ett hörn
av rummet och gärna placerat
helt nära någons skönt obäddade säng