Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
:/


Kall fastän jag inte vill.

Jag tror jag upplevs som kall
Som någon som har ett skal
Jag vill inte upplevas så
Men det är så de blir
För jag vet inte hur man gör

Förlåt mig för att jag skrattade bort dina ord
Inuti brände det, och jag ville så gärna
Men samtidigt vägrade jag ta din hand
Jag är så rädd för att bli sårad

Du kanske tror, att allt du gjorde var helt meningslös
Men du hade mig redan vid vår första kyss
Och för alltid sen dess
Har det slitit till i hjärtat när jag tänker på dig

Jag är kall fastän jag inte vill
Jag ångrar allt jag inte gjorde
För att få ha dig här bredvid
För att jag lät allt rinna ut i sanden

Jag hade tusen chanser
Att verkligen få dig att vara tätt intill
Men rädslan tog över
Och jag vägde mina ord helt fel
Förlåt, jag vet att du blev besviken
Jag med.

Jag försökte inte ens
Få dig att förstå
Att jag inte förstår mig själv
Och när jag väl förstod
Var det redan för sent

Förlåt mig för att jag skrattade bort dina ord
Inuti brände det, och jag ville inget annat
Än att få ha dig här hos mig
Men samtidigt vägrade jag ta din hand
Jag är så rädd för att bli sårad
Förlåt för att jag är rädd för att bli kär




Fri vers av barajag
Läst 445 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-06-02 17:35



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

barajag