Jag gick till stolen.
Men så onödig.
Så bedrövligt.
Jag vet att du sitter på andra sidan datorn.
Jag vet att du sitter där.
Att vi snart kommer kritisera varandra.
Men vi älskar fortfarande det dom har skapat.
Oss.
Dom har skapat oss för att vi ska få älska.
Älska varandra, älska livet.
Men att sätta sig vid den där stolen.
Är det största misstagen du kan göra.
Jag visste redan innan.
Att jag nu skulle sitta här.
Sitta här, fälla tårar som smetar ut mascaran.
Tårar som är blöta och kalla.
Känna ilningar längst med kroppen.
Ut i fingertopparna känner jag värken.
Det gör ont.
Fruktansvärt ont.
Vi är bara två myror i en myrstack.