om nästan en timme
så försvinner jag bort
bort i tjugoåttafreakingdagar


tjugoåttafreakingdagar
utan dig alls
inga kramar
ingen värme
inga kyssar
inga blickar
ingen du
på tjugoåttafreakingdagar


om vi inte klarar det
så var det nog aldrig tänkt
att det skulle bli mig och dig
det är som en kort månad
februari eller något sånt
jag kommer att leva många februarimånader till
men ingen av dem
kommer att känns så lång,
grå, trist, smärtsam
som den här.


Tjugoåttafreakingdagar
kommer du ihåg mig,
finns du kvar?