Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Mitt första försök att ge mig på en typisk vers utav Sapfo.


Närhetens kärlek

Med tiden så ändrades allt, när det stora folket kom –
Cirkulerande, av gudarnas snille så leddes vi vilse,
Våran tid av ömhet och sensuella akter klingar i mina inre
Kärleksfulla minnen

Likt sanningen om mina tårar – mina ögon som lurar
Med dropparna som rinner och kylan som tar över;
Min reaktion när jag inte längre har dig kär, min
Frusna själ

Luften i mina lungor som sugs ut, värmen i min själ
Som vandrar ut genom kroppen hos den du höll kär,
Min kropp den sakta faller ner till marken, ingenting finns kvar när
Döden dansar,

Innanför och utanpå, känner jag besvikelsen och ser på när
Denna dissident griper tag i mig, förlamar mig och jag
Tittar tillbaka i tiden – den gången då livet förändrades, när
Jag försvann




Fri vers av Mireil
Läst 230 gånger
Publicerad 2007-06-28 00:13



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mireil