Jag trodde att jag var.. Annolunda, speciell. Inte som alla andra.

Jag trodde jag var vacker. Det hade ju andra sagt många gånger.. & jag trodde på det.

Att jag var just vacker & speciell.

Men du.. Du slet det där ifrån mej. Min självkänsla.

Allt det där bra.

Hur?

Jo.. Kanske är det sättet du kollar på mej..

Eller kanske sättet du .. Utnytjar mej.

Jag vet inte, jag vet inte, jag vet inte.

Men vad vet jag egentligen?

.. Förutom det att jag .. Jag älskar dej.

Jo. Jag älskar faktist dej. Efter ett halvår.. Så vet jag det.

Det.. Det är nog det enda jag vet.

& hur vet jag att jag älskar dej..?

Jo. Jag stannar ju kvar. Trots allt du gör. Du sårar & förstör.

Men jag stannar. Jag väntar.. Jag väntar på dej.

Det är nog det som får mej förstå..

När ska detta få ett slut?