Samma gamla stuga
som många gånger innan
men allt så nytt, varje träd som fluga

allt får fokus med denna kvinna
dropp dropp
mot tak och löv
mot mossa och vattenhink
dropp dropp
in i våra kroppar

alla dessa knoppar
som slår ut slår ut slår ut
äntligen börjar blomma
inga bildspel ingen teater inga önebilder
utan ego
utan tvivel

bara vara
naket starkt
lyfta varandras armar
lyckliga över solen
lyckliga i stunden
som den är

lukten av bark
lukten av vind

andas med björkar
mönster som manifesterar sig i varje ögonkast
mot stenen där
i kvisten här
i luften mellan oss
på min hud
alla kännslor
alla ljud
fördjupa sig så i ditt väsen
kika upp så långt innuti mig själv