Mina tårar slickar den gråa vardagens hårda slag,
en rädsla så tjock att den kan bära världens vikt.

Min tunga natt leker med ångestens gulliga valpar,
i den långa tunneln hörs ljudet av hatet som knarkar.

På den vassa knivens egg balanserar jag mitt förstånd,
mitt hopp är förstört av tusentals år av slitande hunger.

I mina svarta mardrömmar äter jag upp mitt eget hjärta,
jag kan se hur mina ögon blöder av den råa ensamheten.

Inga änglar dansar på mitt bord, inget ljus rinner här.
Jag kan känna hur djävulens heta kropp bränner
sönder min.

Håll mina händer i din famn, hindra dem från att skrika.
Låt mig få vila ut i din närhet, låt mig få somna in nu..