Rött och gult, och blått och rött.

Färgerna hörs inte, men de finns där
någonstans, runt omkring så finns de.
Precis som fåglarna, som flög, nästan svävade, över himlen i solen.
De hörs inte, bara ibland, när jag inte lyssnar.

De flög mot solen, som jag alltid ritade gul när jag ritade.
Nu ritar jag inte. Solen inehåller alla färger säger de, men så många pennor har jag inte.

Och när jag skulle rita dig, så kunde jag inte, för dina ögon har för många färger. Dina ögon är som solen... De hörs inte men ändå finns de.



Ändå finns allt, ändå finns vi!