En dag i landet Sverige
var en kompis hemma hos mig
när telefonen ringde och jag var
för upptagen för att svara själv.

Så min kompis lyfte helt sonika luren
som en ringa gest
för att spela min stand-in.

Rösten i luren var en försäljares.
Vilken frågade om den kunde få tala
med X. X. och som när han fått reda
på att personen ifråga inte
kunde komma till telefonen
sade till min kompis att det säkert gick
lika bra ändå.

Det handlade helt enkelt om en
enmånads prenumeration
på Dagens Skyheter.

Det skulle inte kosta mer än
halva det vanliga priset och
tidningen skulle dyka upp
eller kanske ner, i brevlådan
under en hel månads tid.

Det där tyckte min kompis lät bra
så han tackade ja till detta.
Bara några dagar senare började
det dimpa ned just nämnda tidning
i lådan.

Min kompis hade varit finkänslig nog
att inte berätta om telefonsamtalet
utan lät det hela bli en fin
liten överraskning för mig.

När jag efter några dagar slutat tro
att tidningsbudet bara tagit fel på låda,
så där som det händer ibland
i det ganska lagoma landet Sverige,
så ringde jag helt frankt upp
prenumerationsavdelningen
på tidningen och frågade varför
det kom en tidning i min låda
som jag inte beställt.

Då fick jag veta att en annan person
än jag själv tackat ja till frågan om
prenumeration till halva priset,
en person som måste ha befunnit sig
i mitt hushåll när säljaren ringde.

Då frågade jag om det var brukligt
att låta vem som helst kunna
prenumerera på en tidning i
någon annans namn och om de sedan
verkligen tänkt kräva mig på pengarna?

Då backade damen ifråga och sade att
naturligtvis fick det inte gå till på det viset.
De skulle inte skicka något krav och jag
skulle inte få fler tidningar om jag nu
verkligen inte ville ha tidningen längre,
en för övrigt närapå oumbärlig tidning
för den som ville hålla sig a jour
med verkligheten och de händelser
som utspelade sig där,
förutom detta var den ju allmänbildande,
innehöll en hel del sport
samt kultursidor, serier o tvprogram.

Jag svarade förstås helt uppriktigt
att det enda jag kunde tänka mig
att använda tidningen till vore
om jag gick en kurs i papier mache,
skulle måla taket i ett rum och
behövde något att skydda golvet med
eller om jag skulle flytta och behövde
något att slå in porslinet i.

Då undrade hon något förvånat
om jag inte iallafall läste den innan,
någon del iallafall,
kanske platsannonserna?

Jag svarade förstås som det var
att om jag ville läsa något
så tog jag förstås en bok ur hyllan och
satte mig bekvämt för att verkligen
kunna njuta av läsningen.

Varpå hon tackade för sig och lade på
i andra änden.
Tidningarna jag redan fått använde jag
för att slå in litet porslin jag fann
att jag aldrig ändå använde och beslöt
mig för att skänka till någon second hand.