Över svarta vatten
rullar en viskning
- vi går nu
- Vi går nu

Fast hon lovat att inte gråta
rullar tunga tårar nedför hennes kinder,
droppar nedför bröstet,
och in i sprickor i hjärtat

Nu gråter hennes barn
ännu ovetande,
men fylld av stundens sorg

Nu sjunger trädens löv
nu suckar vinden
hon snubblar

Hon trycker barnet
tätt till sitt bröst
och finner åter balansen.

Farväl, det som aldrig var