Jag har alltid längtat efter honom.

Drömt om faderliga kramar och stolta blickar
Om vänskap och beskydd.

Jag skäms för att säga detta men:
Jag har alltid velat bli älskad av min pappa.

Men han finns inte där, inte idag eller igår och inte heller imorgon.
Inte för mig, inte för mina barn och verkligen inte för min bror.

Kvar i mig finns bara ett krossat hjärta och oförfyllda drömmar.
Svek, tårar och gammalt blod, det är vad han har lämnat oss.
Vi är inte att prioritera

Jag har alltid önskat mig en pappa, en snäll pappa som inte ljuger eller slåss.
En som längtar efter mig. Någon som vill lära känna mig.
En pappa som vill ha mig som sitt barn och älskar mig för den jag är.