Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den kvällen...

du greppade tag om min hand
den var kall, men det spelade ingen roll
nu var jag fast
skulle aldrig släppa taget
du vände ditt vackra ansikte mot mig
din mun rörde sig
men det enda jag hörde
var vinden som susade mot mitt högra öra
jag började frysa

- Jag älskar dig, viskade jag

en ensam tår rann sakta
nedför din rosenröda kind
du slöt dina ögon
jag kände hur dina mjuka, svala läppar
mötte mina
våra saliv förenades och ett pirr spred sig
i min iskalla kropp
jag kände en smak av jordgubb, nej, hallon
du kramade om mig hårt
men du kände fortfarande
hur jag darrade
plötsligt släppte du taget om mig
och tog av dig din jacka
i ett svep la du den om mig
och tog åter igen tag i min hand

vi gick längs strandpromenaden
vattnet blänkte i mörkret och himelen var klar
den kvällen glömmer jag akdrig, den kvällen...
då det blev du och jag




Fri vers av SantaPola
Läst 304 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-08-23 14:05



Bookmark and Share


  Freeman
Wow.....när jag läste denna så var det som om allting runtomkring försvann och jag var inne i en film...du målar upp ditt minne för livet så otroligt fint....tack för underbar läsning, så laddad med passion och skriven direkt ur hjärtat.
2007-09-17
  > Nästa text
< Föregående

SantaPola
SantaPola