Jag är kompakt
Jag är endast shakt
något som cementblandaren spottat ut
och inte funnit intressant

Något som endast får liv dagen då det stormar som värst
då inte en själ vågar sig ut
ligger Jag i virvlarnas mitt
ensam och gemensam med hela min kropp

Jag slutar klättra uppåt

Träden fälls av vinden
det karga blir min fristad i en värld full av höghus

Likgiltigheten stirrar sig blint omkring och fumlar med lönepapper och kaffefilter ( och vi borde ju köpa en sådan där kaffemaskin av senaste modell...)Medan jag virkar långa band på figrarna i färger av höst
De växer fram mellan mina händer i rasande rogivande takt.

Svetten som pärlar sig i pannan är bara ett tecken på att du kanske har lite svårt med matematiken
Logiken i att räkna i siffror istället för i rosenknoppar och ormbunkar är den lömskes febervirus
Så det är inte konstigt att du längtar bort

För i ett liv av cement som aldrig spottades ut går det bara runt runt och det blir hårdare och hårdare tider ju mer vi snurrar