drömmen med ett speciellt förtecken
som bärs vattnas och förädlas
var gång
den i sin spegelbild växer till
är aldrig fel
även om den aldrig växer klart

däremot skördar jag frukten
av dess varande
och gläds åt vart sidospår
den bjuder mig att utforska

så när tanken på oberoendet
befinner sig på ständigt behörigt avstånd
från mig
så upptäcker jag att
dessa ord formade i följsamma rader
är ett sidospår

konstaterar att jag trampat stigarna

181 gånger

fler blir det