Att sakta falla neråt
mot en avgrund mörk och kall
det är svårt att se och märka
att man påbörjat ett fall

inte ens när man är i det
och det gått en hel lång bit
och man insett vad som händer
kan man bryta denna skit

nej man fortsätter så sakta
men säkert lite till
men att börja klättra uppåt
är allt man nu bara vill

och tänka sig det går ju
jag stannade, vände, fick liv
och började min klättring
uppåt med stora kliv

jag är ännu inte framme
men satan en bra bit på g
och kan moget och visare bakåt
tillbaka blicka och se

att nu jävlar är det andra bullar
inget vacklande på nån kant
av hinder blir man starkare säger vissa
och fan, det är helt sant!