Det var hans leende som var varmt
en värmande gest i allt det mörkt silvergrå,
leende som fick mig att skratta,
urskuldande poesi
var vackert, på ett tragikomiskt sätt
på det sättet han inte var min.

Drömmarna tog slut, han framstod
endast tragisk på det sättet
han aldrig gjorde förut,
det var länge sedan

nu var det bara tråkigt att inse
jag är inte attraherad av leendet längre