Hur kommer de sej att man oroar sej fast man litar på folk?

Är de för att man tvivlar på sej själv eller är det för att man TROR att man litar fullt ut på folk?

Jag är förvirrad när de gäller dom frågorna :(

Kanske är de för att man varit me om så mycket i sitt liv.

???????

Att känna att man litar på någon men ändå gå runt me en oro är så otroligt jobbigt, vill inte ha de så och jag vill komma fram till va det beror på också.

men kommer jag någonsin göra det?

är det någon som läser detta som varit med om samma sak kan ni väl skriva..

Jag känner mej desperat efter hjälp, och jag är väl förmodligen det också :)

puss å kram