Jag gick och längtade
redan då
Barfota
på den bruna skogsvägen

Barfota
på den stubbiga åkern
så liten jag var

En gång
minns jag
att han- pappa alltså
strök mig över håret
Mamma minns jag inte
att hon någonsin...

Jag går och längtar
likadant ännu
på livets första ömhet
utan gräns
Mitt hjärta är
som en ouppfylld insjö
Man ser rakt ner
till den torra törstande botten

Jag går och törstar
med stora öknar inom mig
Ändå
så liten jag är