Du vet, längst inne där i själen...
Där ingen ser eller hör, vad du egentligen tänker och gör
Där inne, som ingen märker om dina drömmar dör...
Längst där inne, är jag rätt så skör...
Jag är rätt så liten, och ärligt talat.. Jag känner mej rätt så sliten..
Samtidigt, är jag så stor, och så stark.. Och har allt på säker mark..


Men vissa dagar sitter kvar, och dom kommer med hat...
Hat mot mej själv, men mest mot andra...
Må deras själar i helvetet alltid vandra...

Trodde aldrig att jag var en som skulle ta så mycket skit...
Jag har kämpat för att komma hit..
Allt har jag själv byggt upp, bit för bit..
Vissa minnen kan sätta mej i gråt...
Hade aldrig trott, att jag var en som skulle få det så svårt...


Det finns saker, som fortfarande sitter kvar här längst inne...
Missuppfatta mej inte...
Jag älskar mitt liv, jag älskar alla jag har omkring mej...