Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett rop på hjälp (till ingen som hör)

var finns ni nu
era jävlar
ni som skrek som högst
när mina kilo föll
när jag blev mindre o mindre
för att jag inte ville synas
då såg ni
o ville stoppa
slet o drog
men var finns ni nu
med er fina hjälp
när jag växer
o inte kan stanna
när jag behöver er som bäst
var finns ni nu
när allt är som värst
då ser ni inte
vill inte
orkar inte
märker inte
för jag har ju kött på benen
fan heller
allt är inte så jevla bokstavligt
som ni tror
jag orkar inte
de går inte
jag kan inte andas
jag kan inte stå rakt
för de smärtar så
i magen
jag vill inte
ingenting
men de ville jag inte då heller
o inte fan brydde ni er
jag behöver er
men kommer aldrig erkänna
tvinga mej
som ni gjorde då
för de här funkar inte mer
jag har inte ork nog
att orka själv

snälla..




Fri vers av goggi
Läst 245 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-09-24 16:38



Bookmark and Share


  ettjag
aj, det gjorde ont i mig att läsa det här. Det var många känslor som du fick ut, hoppas det fick dig att må en aning bättre. Jag kan inte säga att jag förstår hur du mår, men jag förstår att du inte mår bra. Men livet är en bergochdalbana och det går upp och ner, man lär sig väl mest där nere antar jag. Jag önskar dig all lycka och applåderar till en riktigt bra text! AMEN.
2007-09-25

    tapetklister
för mig en text om ätstörningar. och om att ha klättrat upp på stegen mot ett friskare liv..en vän till mig som haft ätstörningar sa att det jobbigaste var just när hon gått upp sina kilon, och folk tyckte att \"hon är ju frisk\".. att det var då det jobbigaste började för henne, att behöva ha de kilon hon gått upp.
det upplever jag att den här texten handlar om. den är bra! en språkgrej som jag tycker skulle kunna ändras är att du skriver ut kilon, inte kg.
/johanna
2007-09-24
  > Nästa text
< Föregående

goggi