Vi, alla människor, har var och en av oss, tillgång till det totala universella arkivet. Den outtömliga sjö av kunskap vi alla gemensamt har samlat under miljarder av år. Alla människor, alla djur, alla växter och till och med individer i mineralriket har hjälpts åt att fylla på det Stora arkivet. Alla kan nå denna kunskap. Det gäller bara att hitta nyckeln.

 Buddhisterna kallar denna kunskap för Upplysningen, att bli upplyst. Enlightenment. To be enlighted. Denna kunskap kan komma över oss på en enda gång. Slå ned som en blixt och därefter kan vår syn på världen aldrig bli den samma som den varit. Men det är också möjligt att vi får en liten droppe i taget av denna djupa stilla kunskapssjö. Denna procedur kallas andlig utveckling.
 Denna djupa trolska och spegelblanka kunskapssjö finns redan inom oss alla. Den är mörk och den spegelblanka ytan är belyst av månsken för den som trivs med månens energier. För andra kan den vara ett stilla hav belyst av solen. Eller så är det den kända kunskapens källa. Eller kanske denna kunskapens källa kan föreställa något helt annat för någon annan. Eftersom jag själv visualiserat den, är den skapad av mig, i mig och mycket verklig. Jag är där och kan förnimma den.

 Den är en mycket djup skogssjö med många vikar. För det mesta är ytan spegelblank och belyst av fullmånen. Men ibland är där dagsljus och ytan lätt krusad av eftermiddagsbrisen.
 Skogen runt omkring är mörk och fylld av andliga positiva och mindre positiva energier. Som en orörd gammal skog. Det som händer inne i skogen kallar jag för mystik. Skogen heter Tystnaden. Kunskapens sjö heter Stillhet. Mina namn på min plats, denna plats som nu är mitt eget ställe. En plats dit jag kan gå om livet är svårt, men också en plats dit jag går när jag mår bra, bara för att ännu en gång späda på mina energier. För att få kraft i livet. Kraft att dela med andra.

 Sjön har ett utlopp och ett inlopp och är i ständig, men stilla rörelse. Den upprörs aldrig på djupet. Där råder total stillhet. I sjön finns stora karpar och andra fiskar som håller vattnet i balans tillsamman med växterna, de sparsamma algerna och de nyttiga bakterierna. Fiskarna håller sig i mellanregionen och i ytan, aldrig vid bottnen. I och omkring sjön finns ingen förstörd miljö. Allt är ursprungligt rent och kommer så att vara för evigt. 

Vattnet är mycket klart och det går att se bottnen överallt runt stränderna. Där finns vikar av sand, vikar med jordbankar bevuxna med gräs och blommor och vikar med stenar som slipats mjuka så länge de själva kan minnas.
 Där sjön rinner ut i en liten ung porlande, kvick bäck är kunskapen ständigt nyfödd och de människor som dricker av den bäcken är unga i sinnet oavsett ålder och mycket nyfikna. Kunskapens sjö kan aldrig sina. Den har ett ständigt tillflöde av universell energi, den är en outtömlig källa. En droppe av dess vatten räcker att sysselsätta en människa under ett helt liv. Och hur det än är så har jag en känsla av att alla människor nyttjar detta vatten, även de som inte är medvetna om att de gör det.

 Den pigga, lättjefulla lilla bäckan mognar och breddas och leder till slut ut i det öppna havet där vi alla bärs av våra farkoster, våra kroppar.
 Men den lilla djupa sjön uppe bland bergen är den största skatt en människa någonsin kan finna. En skatt som är beständig, som aldrig kan bli värdelös eller förbrukad. Den kan aldrig få en människa att bli galen av kortsiktigt habegär.

Men det finns ingen hemlig skattkarta för att hitta vägen dit. Kartan får du konstruera själv – om du behöver en.

Den är nyckeln till evighetens arkiv.

Hemligheten för att hitta den är tystnaden och stillheten. Inte nödvändigtvis i meditation, men gärna det, för de som behöver gå den vägen. Sjön i sig är en garanti för att du aldrig kan förlora den, eller glömma den.

Du kan heller aldrig förlora eller glömma de människor du älskar och som delat kunskapen med dig.
 Sätt dig vid sjön. Kupa händerna och fyll dem med vattnet.
 Drick dig hel och rik.