Se på bäcken

den snabbt porlande

där droppar skvätter

och ramlar över stenar

Där - en gren vill stoppa

där väller den över

och fortsätter

den ilande färden

Fråga bäcken

varför den jäktar så

varför den rusar

mot det stora stilla havet

Fråga ån 

varför den stilla flyter

full av bäckar

som haft så bråttom

Fråga bäcken igen

och den skall svara

Den ilar

den förstår inte bättre

när den är så liten

När den blivit större

har den mognat

och vet

att tiden

är ingenting

På väg

till det stora havet

har vi alla bråttom 

var och en för sig

När lugnet kommer

har vi mognat

och är redo

att flyta ut

i den stora

eviga stillheten